Är ensam på rummet.

Det där med att jag har varit i Barcelona en vecka känns bortblåst. Är redan ute i de halländska skogarna, där solen skapar långa skuggor till långt in på kvällarna, hagarna luktar koskit och bäcken är spegelblank. Det är sjukt rogivande,, och jag försöker tänka bort att jag är här pga jobb, utan istället här på retreat. Det är skönt att vara ensam uppe på rummet, som för övrigt lär vara en gammal pigkammare. Det är skönt att vara ensam, har inte varit det på ett tag. Först när jag kom hem blev jag nästan tokig av att det var så tyst o ingen att prata med i lägenheten. Sen kom Albin hem, och det var himla fint o egentligen vill jag umgås mer, men nu när jag är ensam så är det bara skönt. Ibland är jag ensam för mycket och då blir jag tokig av det, och ibland blir jag trött på att umgås, även om det är sjukt fint för det mesta. Lagom ska det vara. Eller helst intensiv tid och bra ensamma stunder.

Jag återkommer med lite Barcelona-info, men nu ska jag bara götta att det är så jävla ljust ute. Ciao!