avbryter.
igår gick jag och julia på ett springpass på actic. kände mig lite rädd innan, eftersom jag inte kan skryta över mina löprundor på senare tiden, plus ryggen som spökar. aja, det var sjukt jobbigt. avbröt passet till och med. jag kan springa, men jag springer inte snabbt, och det är verkligen det jag borde öva på. men jag fick nästan panik, blev stressad eftersom jag låg långt bak i gruppen och tempot var så högt. trodde jag skulle kräkas några gånger. är verkligen medveten om att det är det jag behöver om jag vill öka min fart, utmana mig själv, och inte ligga kvar i myslunket men var tvungen att avbryta, för jag tror att jag aldrig mer hade velat springa igen om jag fortsatt. tror att jag dessutom trivs mycket bättre att springa själv eller med någon jag känner. har ju haft problem att springa med albin innan liksom, men efter lite jobb på det så går det jättebra nu. sen tror jag inte på att springa tills kräkan kommer upp, springa tills vaderna sprängs. klart jag tror på att utmana mig, men jag måste känna en liten gnutta känsla och glädje över det, annars så gör jag aldrig om det, eller iaf dröjer det förjävla länge. läs- jag är inte direkt tävlingsinriktad.
nu ska jag gå till gymmet. är inte så sugen men peppar mig. snoozade så där lite för länge idag så jag är helt seg nu. imorgon och övermorgon blir det jobb i två dygn. sedan är det bara en vecka kvar till albin kommer hem igen, han har farit till afrikat! imorse så sms:ade han och skrev att deras bestigning skulle börja, bestigningen av kilimanjaro. oh, är lite avundsjuk..
nu ska jag gå till gymmet. är inte så sugen men peppar mig. snoozade så där lite för länge idag så jag är helt seg nu. imorgon och övermorgon blir det jobb i två dygn. sedan är det bara en vecka kvar till albin kommer hem igen, han har farit till afrikat! imorse så sms:ade han och skrev att deras bestigning skulle börja, bestigningen av kilimanjaro. oh, är lite avundsjuk..
Kommentarer
Skicka en kommentar