Söndag och realitychecken
tjabba.
idag har mitt gips bara en två tre fyra fem ungefär hela levnadsdagar kvar. sen kommer sågen, kommer dela det hela i två och sen är min fot fri! frågor jag ställer mig: vilken färg har vaden och foten? Hur mkt har köttet försvunnit? Hur ont kommer jag ha? Kommer jag kunna gå? När kommer jag kunna gå? När kommer jag kunna springa, klättra, osv? Hur mycket kommer jag uppskatta friheten? Som det är just nu som tror jag att jag kommer uppskatta den sjukligt mycket.
Under mitt gips sista levnadsdagar , dvs då menar jag de som redan har varit, inte de som ligger framför oss tillsammans (du och jag gipset - du och jag), har vi börjat arbeta lite grann. halva tiden hänger vi åter på kontoret, försöker sitta bekvämt och få tillbaka lite fokus till det vi kallar arbete. resten av tiden har jag kämpat mig hem, gnällt, haft huvudvärk (jag får tydligen spänningshuvudvärk av allt kryckgående - egendiagnostiserat förstås, kan vara nytt behov av glassögon också. glasögon.) tappat träningsmotivationen helt - ligger helst i soffan och glor på serier. trots att solen skiner. det har gjort att jag sett unbreakable kimmi smith (stavning?), lite på breaking bad och återupplivat min älskling six feet under. jag och albin har även varit och ätit på restaurangen som ligger i huset - nära och bra. i fredags tog jag mig i kragen och gick till möllan och mötte upp sara och hennes vän. efter en öl fick jag som lite skräck mot alla människor - fulla, oregerliga, kan knuffa mig. jag hoppade hem igen. och igår lördag började jag dagen med serier, frukost, och sen en lång dusch. klädde på mig och så var det dags att hoppa till Alex som fyllde år och hade kalas. Alex bor ca. en kilometer härifrån - var så svettig när jag var framme. Det var kalas hela kvällen, och alkoruset som brukar göra mig livad gjorde mig inte det, kanske en kort stund, sen bara insåg jag hur trött och illamående jag var. Vi tog taxi hem - och åt en falafel. Illamåendet berodde ju på hunger. Efter att ha sovit exakt 8,5 timme vaknade vi och nu har vi ätit frukost och har en sån rolig dag framför oss. Hoppas jag inte låter bitter ? Haha. Jo men vi ska städa . Och jag ska se till att träna i 20 minuter. Det är min strategi nu, träna kort men ofta. Få upp motivationen. Inte se det som ett berg framför mig, utan bara lite som en.. svag uppförsbacke.
Puss å hej
idag har mitt gips bara en två tre fyra fem ungefär hela levnadsdagar kvar. sen kommer sågen, kommer dela det hela i två och sen är min fot fri! frågor jag ställer mig: vilken färg har vaden och foten? Hur mkt har köttet försvunnit? Hur ont kommer jag ha? Kommer jag kunna gå? När kommer jag kunna gå? När kommer jag kunna springa, klättra, osv? Hur mycket kommer jag uppskatta friheten? Som det är just nu som tror jag att jag kommer uppskatta den sjukligt mycket.
Under mitt gips sista levnadsdagar , dvs då menar jag de som redan har varit, inte de som ligger framför oss tillsammans (du och jag gipset - du och jag), har vi börjat arbeta lite grann. halva tiden hänger vi åter på kontoret, försöker sitta bekvämt och få tillbaka lite fokus till det vi kallar arbete. resten av tiden har jag kämpat mig hem, gnällt, haft huvudvärk (jag får tydligen spänningshuvudvärk av allt kryckgående - egendiagnostiserat förstås, kan vara nytt behov av glassögon också. glasögon.) tappat träningsmotivationen helt - ligger helst i soffan och glor på serier. trots att solen skiner. det har gjort att jag sett unbreakable kimmi smith (stavning?), lite på breaking bad och återupplivat min älskling six feet under. jag och albin har även varit och ätit på restaurangen som ligger i huset - nära och bra. i fredags tog jag mig i kragen och gick till möllan och mötte upp sara och hennes vän. efter en öl fick jag som lite skräck mot alla människor - fulla, oregerliga, kan knuffa mig. jag hoppade hem igen. och igår lördag började jag dagen med serier, frukost, och sen en lång dusch. klädde på mig och så var det dags att hoppa till Alex som fyllde år och hade kalas. Alex bor ca. en kilometer härifrån - var så svettig när jag var framme. Det var kalas hela kvällen, och alkoruset som brukar göra mig livad gjorde mig inte det, kanske en kort stund, sen bara insåg jag hur trött och illamående jag var. Vi tog taxi hem - och åt en falafel. Illamåendet berodde ju på hunger. Efter att ha sovit exakt 8,5 timme vaknade vi och nu har vi ätit frukost och har en sån rolig dag framför oss. Hoppas jag inte låter bitter ? Haha. Jo men vi ska städa . Och jag ska se till att träna i 20 minuter. Det är min strategi nu, träna kort men ofta. Få upp motivationen. Inte se det som ett berg framför mig, utan bara lite som en.. svag uppförsbacke.
Puss å hej
Kommentarer
Skicka en kommentar