lifvet.

det är torsdag och solen skiner. i tisdags jobbade jag i skolan och min högsta önskan var 1. att barnen inte kunde skrika 2. att barnen gjorde som jag sa till dem 3. att barnen var snälla mot varandra. inga av mina önskningar uppfylldes, inte heller på onsdagen då jag jobbade med samma grupp. gah. funderar på att läsa en pedagogikbok, kommer det hjälpa? avslutade tisdagen med promenad och saffranssoppa (så kallad falsk fisksoppa). på onsdagskvällen gick jag till friskus, vi såg la voz dormida, en himla bra film så jag rekommenderar den starkt. handlade om francotiden i spanien. fick en lustig känsla när vi diskuterade, bara som att något inte stod rätt till. kan fortfarande inte placera vad. idag har jag också jobbat i skolan ,fast i förskolan/ frita, och började inte förrän tolv. så sovmorgon, vaknade med mira sovandes vid min armhåla, och snor och krax i min hals. det har jag vaknat med den senaste veckan, och det är så jävla tröttsamt. det försvinner under dagen, men så vaknar jag så dagen därpå igen. låt det bara försvinna, tack. känner mig dessutom osugen på det där med träningen, varför ska det vara så svårt att komma igång igen... jag gör åtminstone plankan en gång per dag, så det kan vi ju va tacksamma för. hallelulja. men milen känns jävligt långt i från just nu...



bilder från filmen la voz dormida