måndagsdrömmen.

imorse när klockan ringde skrek min kropp "NEJ, vänta, jag måste få ut sant bernardshunden från soffan, så att han inte äter upp mammas nålar eller förstör hennes stickning. Nej, jag kan inte gå upp nu, måste snooza tills jag får ut honom!" När jag somnat om blev jag, i min dröm, helt uppstressad över att jag lyckats glömma kopplet till hunden, så jag försökte hålla honom i nackskinnet samtidigt som jag tänkte- kan man göra så? funkar hundar att man kan ta dem i  nackskinnet eller är det bara katter? detta som min far och mor hetsar omkring i mitt barndomshem, de verkar dock helt ovetande och obrydda om den stora bjässen som ligger och tuggar på min mors stickning. och vi skulle liksom iväg, nu! och vart var egentligen mira? för visst borde jag ha en katt med mig istället för en stor hund?

aja. kanske ointressant, men detta fick mig att skita i mina planer på morgonpromenad eftersom jag kände mig helt stressad när jag vaknade. var nästan lite ledsen för jag kunde känna hundens varma andning och tassar mot min hand, men det var ju bara dröm. och nu hänger drömmen kvar, och jag är trött i ögonen. känner att jag borde göra så mycket i dag. ska väl ta och göra det nu. hej.